Bästa 2024 Konstupplevelser

Power Ekroth 

Konståret 2024 har präglats av globala politiska konflikter och offentliga nedskärningar. Särskilt har folkmordet i Gaza satt avtryck, inte bara i konstnärligt innehåll utan även i hur konst har presenterats och tagits emot av publiken.

En av årets största konsthändelser var förstås Venedigbiennalen. Engagemanget för Gaza märktes tydligt överallt här – men lyste med sin frånvaro i Parisa Liljestrands öppningstal för den Nordiska Paviljongen. Hennes tal berörde visserligen krigföring, men i stället med fokus på kriget i Ukraina och i syfte att stärka stödet för Sveriges Nato-medlemskap.

En fantastisk konstupplevelse från Venedig har nått denna lista.

Wael Shawky, Drama 1882 – Egyptens paviljong

Wael Shawky arbetar ofta med historiskt material som han återberättar på överraskande vis – ibland genom barns ögon, ibland som dockteater, och nu som opera. Han skrev manus och partitur på rekordtid och lyckades samla en stor grupp amatörer för att skapa ett slags Gesamtkunstwerk. Verket skildrar Urabi-revolutionen (1879–1882) med imperialismen i all sin snaskighet som fond, och börjar med ett slagsmål på ett kafé men kulminerar i de brittiska styrkornas fullskaliga bombning av Alexandria och det avgörande slaget vid Tel El Kebir.

Den 45 minuter långa filmen visades tillsammans med skulpturer och skapade ett sådant "buzz" under öppningsdagarna att kön till paviljongen översteg två timmar. Shawky fick måhända inte guldlejonet, men han vann tveklöst publikens hjärtan. Se samtal med Shawky från öppningen av Venedigbiennalen här.

YOU CAN’T GET WHAT YOU WANT BUT YOU CAN GET ME (2024)

Samira Elagoz & Z Walch

KIASMA, Helsingfors

Bildspelet dokumenterar egentligen något ganska banalt: två individers första möte, första kyss och lång-distanskärlek som växer till att fira helgdagar och möta varandras föräldrar under ett års tid. Bildspelet påminner i sin estetik och form om Nan Goldins The Ballad of Sexual Dependency där intimitet och upplevt kön är en del av ett större narrativ, där kärleken och livet självt står i centrum.

Elagoz och Walch råkar vara transmän, en av dem genomgår en top surgery (masektomi), men det är bara en del av berättelsen, inte ”grejen”. Vi är helt och hållet befriade från den cis-heteronormativa blicken. Det handlar inte om att utbilda eller normalisera transpersoner, inga förklaringar om könsidentitet. Bildspelet talar istället om kärlek i vår tid där vi möts via appar, delar vårt liv via sociala medier och inte nödvändigtvis bor i samma stad eller på samma kontinent.

Total acceptans och kärlek står i centrum, kärlek till någon annan, kärlek till en själv och kärlek till ett valt familjekoncept. Det är en ren icke-apologetisk autofiktion på sitt allra bästa.

Nan Goldins öppningstal, Neue Nationalgalerie

Den mest drabbande och intensiva konsthändelsen under 2024 var utan tvekan Nan Goldins öppningstal för hennes vandringsutställning på Neue Nationalgalerie i Berlin i november. Dramat mellan konstnären och direktören Klaus Biesenbach, som föregick utställningens öppnande, hade läckt ut till konstvärlden, och alla undrade om Goldin skulle välja att ställa in, bli tvingad att göra det, eller få munkavle.

I en intervju i Frankfurter Rundschau svarade hon på frågan Vad fick dig att bestämma dig för att inte ställa in? med orden: “Utställningen är vacker, men för mig är den av underordnad betydelse.”

Det är bara att instämma, utställningen är tveklöst bra, men Goldins tal var helt enkelt självlysande. Goldins tal framstod som en sällsynt manifestation av intellektuell och emotionell klarhet, och förlösande på ett sätt som bara någon som har upplevt ett långt år av frustrerande yttrandefrihetsbegränsningar kan förstå. Ingen annan hade kunnat säga det Goldin sa i Berlin utan att bli kallad antisemit och cancellerad. Att hon fick ta det utrymmet – och gjorde det med sådan säkerhet och auktoritet – skapade inte bara hopp, utan förstärkte också mångas övertygelse om att opinionen, som enligt officiella undersökningar redan är på väg att svänga, kan komma att urholka den sten som Tysklands regeringslinje utgör. För att se videon med hela talet, se här.