BÄSTA 2022

 Josefine Wikström

BÄSTA: Performance-föreläsning

Performance Lecture: Jasim Mohamed om Etel Adnan, 29/10, SKOGEN Göteborg

Då jag i regel ser fler konstutställningar än jag läser poesi kände jag främst till den libanesisk-amerikanska poeten och konstnären Etel Adnan (1925-2021) som konstnär snarare än som poet. Hennes pastellfärgade och figurativt abstrakta målningar har fångat mig med ett barns glädje på flera internationella utställningar de senaste 15 åren. Inte minst under Documenta 12 då ett tjugotal av hennes små träinramade tavlor klädde väggarna i den stora utställningssalen. Flera av dessa projicerades som ett bildspel bakom poeten och översättaren Jasim Mohameds precisa, historiska och bitvis väldigt roliga performance-föreläsning om Adnan. Detta inom ramen för Göteborgs poesifestival 2022, fint curerad av författarna Hanna Johansson och Donia Saleh. Med sin föreläsning introducerade Mohamed, inte bara nybörjare likt jag själv, för Adnans fantastiska poesi och det liv i översättning – en subjektivitet mellan språk – som ligger bakom hennes författarskap.

Med självironi och en hel del improvisation i omhändertagandet av sitt handnedtecknade manuskript, och med sånger uppspelandes från sin mobil, lyckades Jasim Mohamed också få liv i den numera uttjatade och akademiserade genren ’performance-föreläsningen’ genom en triangulering mellan Adnan, sig själv och poesin/konsten.

BÄSTA: Tidskrift/bok

Riff-Raff Nr. 10/2022. Kommunism och värde

Med undantag från Göteborgs universitets idéhistoriska fäste så har Karl Marx i en svensk humanioratradition länge enbart lästs som en politisk tänkare tillhörandes en historisk som nu är förbi. Eller så har hans verk, och i spåren av den ungerska Marxistens fotspår György Lukács, blott gjorts till en kulturteori där det kapitalistiska samhället beskrivs som sken och fetisch. I båda fallen saknas större insikt i Marx filosofiskt-kritiska bidrag till den västerländska filosofin. Detta skiljer sig från andra länder som Frankrike och Storbritannien där till exempel Lucien Goldmanns Kantläsningar av Marx, Étienne Balibars filosofihistoriska perspektiv på den tidiga Marx eller Gillian Rose korsanalyser av Marx och Adorno länge varit standardlitteratur på kurser inom filosofi, estetik och litteraturvetenskap. I Sverige har den filosofiska Marx i stället främst medierats till en offentlighet av självständiga grupper och tidskrifter. Riff-Raff, som gav ut sitt första nummer 2002 men som tyvärr legat nere i över ett decennium är en av de bästa. Deras senaste nummer– som de tyvärr också skriver är deras sista – gör en välbehövlig introduktion av Marx begrepp abstrakt arbete och värde till en svensk kontext. Med översättningar av Isaak Rubin, Isaak Dasjkovskij och Marx samt med längre essäer av redaktörerna Per Henriksson och Peter Åström ger numret en bra bild av Marx filosofiska kritik av värde-formen som en metafysisk social form utan substans. Numret går att beställa men finns också att ladda ned från deras hemsida. Perfekt julläsning.

BÄSTA: Utställning

Surrealism Beyond Borders, Tate Modern, London, 24/2-29/8-2022

Toshiko Okanoue, The Call, 1953.

Av filosofen och kulturkritikerns Walter Benjamins många essäer, böcker och journalistiska texter är Passagearbetet – hans oavslutade projekt som skrevs mellan 1927 och 1940 – troligen det mest välkända. Mindre bekant är att genesen till detta fragmentariska mastodontverk var författarens möte med den surrealistiska konströrelsen i Paris, och inte minst hans fascination för dess revolutionära och romantiska anslag. Det var också denna subversiva aspekt av surrealismen som togs fasta på i Tate Moderns stora utställning Surrealism Beyond Borders – ett samarbete med The Metropolitan Museum of Art i New York – som pågick i London under våren och sommaren 2022. Men där Benjamin främst tog inspiration av surrealister verksamma i Paris som André Breton och Louis Aragon, visade Tate Moderns utställning på hur surrealismen var en internationell rörelse som fanns i städer som Buenos Aires, Seoul och Kairo. Med ett stort urval av texter, filmer och målningar från hela världen, mellan sent 1920- till 1960-tal, slog utställningen hål på en infantiliserad idé om surrealismen som en Pariscentreradrörelse i konsten upptagen med det irrationella. På Tate Modern visades snarare en helt igenom internationell rörelse upptagen med subversiv handling genom konsten som en reflektion av den globala kapitaliserade moderniteten.  Förutom förföriska objekt av såväl franska Breton, klassiskt surrealistiska målningar av amerikanska Dorothea Tanning var det mest intressant att se mystiska foton av de colombianska konstnärerna Cecila Porras och Enrique Grau samt de bombastiska collagen av den afro-amerikanska jazzmusikern och konstnären Ted Joans. Tillsammans med årets upplaga av Venedigbiennalen har Surrealism Beyond Borders äntligen lösgjort denna konstströmning från den klichébild den länge dragits med.