BÄSTA 2022

Sven-Olov Wallenstein

Jan-Olov Ullén: Essäer (Faethon)

Samlade essäer, gamla och opublicerade, av en av Sveriges främsta kritiker! Från medeltida poesi, Dante och Cavalcanti till Göran Sonnevi, Lars Norén, Jesper Svenbro, Inger Christensen och Anna Rydstedt, överallt finner Jan Olov Ullén den precisa detaljen, den nya vinkeln som gör att man aldrig tröttnar på att läsa honom. I poesin – och det är framför allt den som lockar honom – är formen ett ”sätt att tänka”, som han noterar i en essä om Sonnevi. Liksom i boken om Dante, Det synliga osynliga (även den återutgiven på Faethon), utvecklas här en metod för att läsa som utvinner en kunskap ur poesin utan att någonsin reducera den till teser.

Ullén argumenterar, låter ibland det egna livet träda in i texterna utan att ställa sig framför texterna, prövar hypoteser som bygger på vidsträckta kunskaper långt utanför dikten (inte minst musiken), men, som Rebecka Kärde påpekar i sitt förord, lämnar han gärna frågorna öppna: ”Jag antar att…, ”Jag vill gärna försöka…” Läsningen ger oss på så sätt, återigen med en av bokens formuleringar om Sonnevi, ”tillfälliga stationer i den obönhörligt fortskridande tiden”.

Carl-Johan Malmberg: Lyckans gåta (Wahlström & Widstrand)

Proust blir man aldrig klar med, men vissa har kommit längre än andra; så Carl-Johan Malmberg som i sin nästan 600-sidiga Lyckans gåta om inte löser gåtan, så i alla fall hjälper oss att ställa den på bättre sätt. Ingen har väl mer i detalj, ända in i språkets och idiomens minsta fluktuationer, skildrat vänskapens återvändsgränder, svartsjukan, fåfängan, människornas enfald och tillkortakommanden än Proust – och ändå finns inget av cynism och svartsyn hos honom, bara en gränslös nyfikenhet på den mänskliga komedin i alla dess former.

Carl-Johan Malmberg är en förträfflig ciceron genom den flydda tidens landskap, vilket han låter oss se i otaliga skiftande perspektiv; det är inte synteserna som lockar honom, snarare det kalejdoskopiska närmandet till ett verk som ändå till sist drar sig undan. De fyrtiotre korta kapitel som bygger upp Lyckans gåta kan läsas som fristående essäer, var och en uppbyggd kring någon specifik iakttagelse, men med mängder av infällda små fönster mot andra konstverk – däri inte helt olikt Proust, som ofta låter en röntgenstråle tränga in i en person, en scen, en tanke, så att den förgrenar sig ut i världar långt bortom den vi just tror oss observera. Proust jämförde ibland sin roman med en katedral eller klänning (och Spaningen överflödar av klänningar!), men i Malmbergs version blir den likt ett universum av universa, vart och ett inneslutande otaliga andra.

Mallarmé: Dikter (Ellerströms)

Översättning Axel Englund

Mallarmé, den mest oöversättbara (”till och med till franska”, som kollegan Jules Renard påpekade) av poeter – möjligen skälet till att många försökt lära sig franska och så småningom tvingats inse att de inte lyckats, men till sist ändå finner tröst i att aldrig så goda språkkunskaper ändå inte är tillräckliga. Den svävande syntaxen, förbindelserna mellan satser där läsaren tvingas välja vad som är vad, ordföljderna som tycks upphäva all semantisk gravitation, allt detta ger denna skenbart mest cerebrala av poeter ett lika omisskännligt som svårgripbart sinnligt drag, som om orden alltid strävade efter att bli ting och tingen – likt det ”spetstyg” som ”upphäver sig” i ett av poetens paradnummer – inte önskade annat än att upplösas i språkets rökslingor. Axel Englunds intelligenta och fyndiga översättningar tvingas likt alla andra till val, och de är nästan alltid lyckosamma. Han ger oss en Mallarmé som ter sig mer gripbar, närmare och vars mångomtalade dunkel till viss del skingrats, men därmed också blivit mer läsbar. Från de tidiga dikternas romantiska efterklanger via den stränga emfasen vid språkets företräde framför det subjektiva uttrycket till formernas upplösning i det stora poemet om tärningskastet, där pappersarkets vita yta blir lika avgörande som orden vi läser, kan vi följa en utveckling i vilken stora delar av modernismen inom både poesi och bildkonst redan kan skönjas.