Jan W. Morthenson, 1940–2024
Peter Schuback
Jan W. Morthenson, avled den 22 oktober efter några år av vacklande hälsa. Minnet av honom kommer att bestå bland vänner, musiker och tonsättare som arbetat med honom och mött hans teoretiska och musikaliska frågeställningar. Dagspress och andra medier har i skrivande stund inte nämnt något om hans bortgång vilket är förvånande med tanke på att han nog var en av de viktigaste, om inte den viktigaste tonsättaren vi har haft under efterkrigstiden. Detta framgår inte minst av det förhållningssätt som Morthenson hade till musik och den betydelse som hans estetiska och teoretiska tänkande kunde ha haft för ett musikliv som hade varit aktivt frågeställande, levande och ett mindre kommersiellt, vilket många av dagens mest spelade komponister tycks ha svårt att undvika. Jan W. Morthenson ville verka för att det musikaliska uttrycket skulle förbli musik.
Jan W. Morthenson
Jan W som han allmänt kallades, föddes den 7 april 1940 i Örnsköldsvik. Han studerade komposition här i Sverige för Runar Mangs och även något för Ingvar Lidholm. Ganska snart fick också den tyske musikteoretikern Heinz-Klaus Metzgers kritiska avantgardistiska idéer stort inflytande över hans konstnärliga verksamhet.
Jan W var ständigt verksam som frågeställare och kritiker. Hans intellektuella kapacitet var betydande och han uttryckte sig inte bara med skärpa i sin musik, utan också genom flera tidningsartiklar. Många av dessa var provocerande, vilket ofta ledde till att stora delar av det etablerade musiklivet vilket han också tillhörde reagerade med kraft och upprördhet. Det är viktigt att framhålla att Jan Ws åsikter om andras musik aldrig grundades på avund. Jan W kunde motsäga sig själv men hans strävan var ändå alltid att nå en bättre konstform. Kanske är detta en anledning till att hans frånfälle förbigåtts med den tystnad som kan vara en reaktion på hans ofta radikala uttalanden. Ett tema som undertecknad och Jan W ofta diskuterade var Jans påstående om att det låg en skillnad i att vara musiker och tonsättare. En skillnad där enligt Jan musikern inte kunde vara skapande eftersom musikern i grunden är en musikant medan tonsättaren var abstrakt tänkande. I artiklar skrev han kritiskt om både tonsättare som skriver på beställning, vilket han själv var, och även kritiska artiklar om konstnärliga syftet hos några väl etablerade svenska tonsättarkollegor. Hans artiklar fick aldrig genomarbetade svar utan mötte mest med lösa beskyllningar och undanflykter.
Jan W stod bakom den nonfigurativa musiken såväl som metamusiken, vilket blev ett sorts tema i både hans kompositioner såsom i hans artiklar. Redan i början av Jan Ws tonsättargärning skrev han sin bok Nonfigurative Musik som inleds med ett citat av Adorno. Kunst ist Magie, befreit von der Lüge, Wahrheit zu sein . Denna bok är ett mycket viktigt dokument över hur vår nutida musik kunde ha blivit. Boken har inte blivit standardlitteratur för blivande tonsättare, vilken den borde varit, något som väl beror på att boken är skriven på tyska vilket inte är ett språk brukligt bland Morthensons yngre kollegor.
Morthenson var en pionjär inom den elektroniska och nutida musiken och hade ett internationellt renommé som knappast någon annan svensk tonsättare förutom Ingvar Lidholm, Karl Birger Blomdahl och Bo Nilson. Redan på 60-talet arbetade Jan W i Milano med Rai och i Berios och Madernas Studio di Fonologia, vilket resulterade i det elektroniska verket Chains-Mirrors som tidigt etablerade internationellt och kanske främst i den tyska musikvärlden. Han fick därmed beställning vid radion i Köln WDR.
Jan W komponerade ett åttiotal verk för olika besättningar, allt från soloverk till orkesterverk, varav ett flertal var beställningar. Tidigt arbetade han även med konstnären Olle Baertling i mediakonstverk för Sveriges Television. Ett mångårigt samarbete med organisten Karl-Erik Welin är omtalat. Det resulterade bland annat i framförandet av ett beställningsverk då konserthusorgeln invigdes 1982. Ett starkt minne för undertecknad var en turné med K-E Welin och jag själv som cellist där vi med olika körer i Sverige framförde Jan W Morthesons verk Materia samt bl. a hans Wechselspiel I för cello från 1960, som nog genom det estetiska sökandet mellan spelarter kommer att höra till de få standardverken för solocello. Ytterligare två Wechselspiel komponerades året därefter, nr II för flöjt och nr III för piano och slagverk. Att göra ett urval ur hans rika verklista fram till 2007, som återges nedan fram till 2007, vore omöjligt.
Ändå ska här hans sista större orkesterverk nämnas, Omega för stor orkester, skrivet för och framfört under Donaueschingens musikdagar 2016 där han var en eftertraktad tonsättare. Hans troligen sista verk var en beställning från Sveriges Radio P2 för ett verk med klarinett och cello, Raga Zero, vilket endast framfördes genom en inspelning från 2019
Jan W Morthenson, OPUS 182, 1990
Bildkonsten blev också ett av Jan Ws uttrycksmedel. En separatutställning på Galleri Konstruktiv tendens i början av 80-talet etablerade honom som bildkonstnär. Där var språket nära det konstruktivistiska måleriet, i vilket ytor och färgsättningar var som ett tonande förverkligande. Jan W var i sin färgsättning mycket noga med hur färgerna kunde påverka sin omgivning i olika situationer.
För sin tonsättargärning erhöll han 1977 Stora Christ Johnsonpriset och 1985 Rosenbergpriset.
Jan W var en levande sällskapsmänniska, lyssnande och omtänksam, alltid redo att diskutera och aldrig rädd att bemöta andras uppfattningar.
Peter Schuback är cellist och tonsättare
Verk av Jan W. Morthenson
Sinfonia da camera op. 1, för kammarensemble (1960)
Wechselspiel I för cello (1960)
Coloratura I för stråkorkester (1961)
Canzona för 6 körgrupper och 2 slagverkare (1961)
Wechselspiel II för flöjt (1961)
Wechselspiel III för piano och slagverk (1961)
Chains – Mirrors, elektroakustiska transformationer för kvinnliga röster (1961/63)
New Organ Music för orgel (1961–73)
”Some of These...” (1961/63)
”Pour Madame Bovary” (1962/1973)
”Encores” (1962/73)
”Eternes” (1964/73)
”Decadenza I”, metamusic (1968/73)
”Farewell”, metamusic (1970/73)
Coloratura II för kammarorkester (1962)
Courante I; II; III för piano (1962)
Coloratura III för kammarorkester (1962/63)
Antiphonia I för kammarorkester (1963)
Coloratura IV för orkester (1963)
Antiphonia II för kammarorkester (1965)
Neutron Star, elektroakustisk musik (1967)
Colossus, metamusik för stor orkester (1970)
Decadenza II för orkester (1970)
Senza, metamusik för stråkorkester (1970)
Antiphonia III för kammarorkester (1970)
Ultra, elektroakustisk musik (1970)
Labor, metamusik för kammarorkester (1971)
Life per complesso da camera ed orchestra för tenor och orkester till nonsenstext (1972)
Video 1, synestesi-etyder för 8 stråkar (1972)
Down för flöjt (1972)
Five Pieces for Orchestra för orkester (1973)
Alla marcia för damkör och orkester (1973)
Soli för blåskvintett (1974)
Anticanti för blandad kör med 6 soli eller stråkorkester med 6 soli eller blandning därav (1975)
Cultura, metamusik för 4 orglar, 2 gossopraner, baryton, elgitarr, elbas, 2 slagverkare och elektronik (1975)
Unisono : Duo för fagott och piano/cembalo/harpa (1975)
Morendo för orkester, kör och tape (1977)
Tremor för violin (1977)
Attacca för blåsorkester och tape (1977–78)
Intimi för basklarinett, fagott och tape (1978)
Musica nera för kammarorkester (1979)
Kindertotenlied för blåskvintett och tape (1979)
Stereos för 2 pianon (1979)
Monodia för orkester (1980)
Stone Movements för klarinett, trombon, cello och piano (1980)
Konsert för orgel och orkester (1981)
Trauma, metaopera för radio (1981)
Fragment av en folkvisa (”O tysta ensamhet”), elektroakustisk musik (1981)
Slutord (”Lo I am with you”) för blandad kör a cappella till text ur Matteusevangeliet (1982)
Ancora, metamusik för stråkkvartett (1983)
Aria för brasskvintett (1983)
Diaphonia för piano och tape (1983)
1984 för orkester (1984)
Strano för blåskvintett och tape (1984)
Erinnerung för saxofon (1984)
Memory för saxofon (1984)
Dead Ends för piano (1984)
Energia I för blåsorkester (1984/1986)
Après Michaux för stråkkvartett, live-elektronik och recitatör till text av Henri Michaux (1985)
Materia för sopran/instrument, blandad kör, instrument eller synth och orgel (1985)
Improvisation 300 och Estremi, fantasi för piano över en fuga, BWV 565 (1985)
Restantes för orgel (1985)
Frühlingslied för sopran, basklarinett och piano till text av Heinrich Heine (1986)
Kyrie für Kinder för barnkör, stråkar och piano (1986)
Paraphonia för blåsorkester, 3 slagverkare, stråkkvartett och synth (1987)
Chorale för saxofonkvartett (1987)
Andliga sånger för röst, flöjt, elgitarr, elbas och slagverk till text ur Den svenska psalmboken (1988)
Once för klarinett, cello och piano (1988)
Silence XX för laser och tape (1988)
Contra för kammarorkester (1990)
Scaena för saxofonkvartett och synth (1990)
Exit för piano och synth (1991)
Discantus för orgel och kammarensemble (1992)
Intra för saxofon och gitarr (1993)
Resign för saxofonkvartett, MIDI-sax och synth (1994)
Interna för orkester (1996)
Estonia för stråkorkester (1997)
Interior Drums för 6 slagverkare (1997)
Post scriptum, variationer för orgel över fuga i d moll, BWV 565 (1997)
Sonora, gitarrkonsert (1999)
Vogler för orgel (1999)
Epilogos (Stråkkvartett nr 3) (2007)
