Bästa 2023: Litteratur
Sara Abdollahi
1.
Quinn Slobodian
Globalister: Imperiets fall och nyliberalismens uppkomst
Översättning: Erik Philipsson och Bo Greider
Förlag: Bokförlaget Hansson Bruce
Levande marxistmän har sällan imponerat på mig. Så mycket posering, så lite innerlighet. Dessutom blir jag inte utmanad i mitt tänkande. Döda däremot: Fanon, Adorno och ja hela Frankfurtskolan. Men undantag finns, exempelvis idéhistorikern Quinn Slobodian, en av vänsterns nu levande viktigaste tänkare.
Lyckligtvis har nu litteraturhjältarna på Söderbokhandeln precis låtit översätta och givit ut hans underbara och vakna bok Globalister: Imperiets fall och nyliberalismens uppkomst.
Många är nyliberalismens historier. Vi har Milton Friedman, Chicagoskolan, Pinochet, Thatcher och så Reagans marknadsrevolution med de strukturella IMF-anpassningarna och chockterapi och övergångsprogram för postkommunistiska stater. Vrider vi tillbaka tiden klockan till tidern runt andra världskriget finns föregångare i den Ordoliberala strömmingen med ursprung i Tyskland. De med ett särskilt intresse för det ekonomiska tänkandets historia skulle kunna gå ett steg längre tillbaka till den "socialistiska kalkyldebatt" som lanserades av den österrikiske ekonomen Ludwig von Mises 1920, där han formulerade en grundläggande kritik av den logiska möjligheten av socialistisk centralplanering.
Allt detta är redan känt för forskare inom fältet. Globalister är viktig eftersom den erbjuder en ny ram för denna rörelses historia. Nyliberalismen har likt postmodernismen kommit att användas slarvigt. Begrepp som högern och delar av vänstern slafsar runt med när man vill markera sitt ogillande men inte orkar eller förmår försöka förstå varför. Det riskerar också att urvattna begreppet och som den amerikanske historikern Daniel Rogers hävdar, bli till en neologism som hotar med att svälja alla andra ord och begrepp kring den.
För kritiker, hävdar Slobodian, representerar nyliberalismen "filosofin om marknadskrafternas styre" och "reduktionen av all mänsklig motivation till... endimensionellt rationellt egenintresse”. För förespråkare är demokrati och fri marknadskapitalism synonyma och globala marknader är (eller borde vara) självreglerande och autonoma. I efterskriften skriver Slobodian:
Jag tillhör en generation som växte upp efter kalla kriget. Vi blev vuxna mitt under allt prat om globalisering och historiens slut. De mer hyperboliska varianterna av detta prat fick oss att tro att nationer var överspelade och att den globala ekonomin var det enda som odiskutabelt band samman mänskligheten. Seattle var ögonblicket då vi tillsammans började förstå vad som pågick och försökte ta tillbaka berättelsen. Jag gjorde aldrig resan norrut från Portland men många av mina vänner och bekanta gjorde det, med stora rödmålade knytnävar i papier-maché fästa på sina ryggsäckar kom de tillbaka med historier om handfängsel och pepparspray, om nätter i arrestlokal och konfrontationerna med polisen – historier i vilka de vävde samman strider och teser. Den här boken är en ursäkt för att jag inte var där, och ett försök att återupptäcka i ord vad det var för något som de åkte för att slåss mot.
Med Globalister återtar Slobodian begreppet och visar noggrant vad det är och hur det har påverkat och påverkar våra samhällen och liv. Att Timbro hatar boken är en pluspoäng. Att bokens översättning håller hela vägen en ytterligare sådant. I en tid då neutralitet anses vara svaret på världens många pågående katastrofer och vänstern har försvagats medan högern flyttat fram sina positioner, visar författaren att det inte finns tid för cynism och passivitet. Varför inte skrota privilegierade begrepp som ”politisk depression” och istället leva efter mantrat ”politisk peppression”.
2.
Cycle Press, Textival, Malmötxt
Elis Burrau
Det saknas inte litteraturevenemang, särskilt inte i Stockholm, men ofta kretsar de kring samma författare, på samma scener och med samma samtalsledare. Jag kommer att tänka på Nobelpristagaren Toni Morrison. Om du längtar efter att läsa en bok som ännu inte finns, skriv den själv! Uppmanade Morrison oss till. Detsamma gäller sammanhang: Saknar du ett sammanhang, skapa den själv!
Den här typen av rörelser kring konsten och litteraturen är tack och lov ständigt pågående. Ett sådant är Cycle Press startat av bland andra poeten Elis Burrau. Det senaste eventet ägde rum för ett par veckor sedan med släppet av deras senaste antologi. Tematiken var ”Skräck och avsky”, den tredje och dessvärre sista utgivningen. Litteraturen behöver ett sådant här sammanhang, dessutom fullknökat. Jag är skeptisk mot hur sociala medier bidrar till att alla kan vara poeter och konstnärer i dag, kanske för att jag är boomer, kanske för att jag tror att kvalitet behöver vara någonting bortom kvicka inslag och tekniken. Däremot är den unga litteraturscenen med sådana som Elis Burrau ett grymt inslag som påminner om DIY-punken och att det går utmärkt att samlas kring litteraturen och ha kul. Andra som bidrar till dessa sammanhang är Textival i Göteborg och Malmötxt.
3.
Ulla Donner
Den naturliga komedin
Schildts & Söderströms
Nyligen firade Dante Alighieris Den gudomliga komedin 700-årsjubileum. En bok som inspirerat Ulla Donner, en av Finlands främsta serietecknare och hennes senaste grafiska roman: Den naturliga komedin. Det gäller titeln men också gud, som här har bytts ut mot naturen och får heta Gun.
Handlingen är enkel och kongenial: Ett litet björklöv bärs fram av en varm höstbris, virvlar med sina otaliga artfränder mot säsongens höjdpunkt, den stora höstfesten. Men resan får ett abrupt stopp då en opålitlig vindpust blåser ned lövet i skogen. Därnere dimper lövet ned på Candy, en emotionellt utmattad sopp som gråter över att ha blivit dumpad av Pierre, som nu fått ihop det med en sexig kantarell. De blir vänner och slår följe på en resa genom skogen. Vi som följer med på den resan får möta Gun, en sexig trattkantarell och sektledaren Kombucha som hjärntvättar andra svampar till att ”unna sig” dyra behandlingar för att bli fridlysta. Det här är en filosofisk bok där varelserna anammar en mänsklig logik; den om att vi måste vara unika, vara så bra att vi kan optimera oss själva för att vara värdiga att få existera.
De senaste åren har ekokritiska böcker varit hype. För mig har genren saknat kött och blod och utgivningen har varit anemiskt vit. Den naturliga komedin är ett underbart undantag som både visuellt och litterärt lyfter genren. Den är både en rolig och sorglig allegori över människans rovdrift av naturen och samtidens girighet. Som förlaget själv beskriver den: "Den naturliga komedin är en roadtrip à la Dante, där vad som är helvete och vad som är paradis beror på hur väl varje art har anpassat sig till människornas skövling av naturen.” En av årets bästa läsningar men också en satir om miljöförstörelse och hur vi människor hanterar den, som tyvärr kommer att vara aktuell en lång tid framöver.
